Usch och fy, idag var det sega ben! Och dessutom börjar jag känna av en förkylning i kroppen. Inte bra, inte bra alls! Jag som bara har 9,5 km kvar till 700 km under året! Precis samma visa som förra året, då blev jag oxå sjuk i mellandagarna och missade mitt mål med 9 km. Jag gillar inte det här.
Ville i alla fall ut idag, jag kände ett behov av tystnad och lugn och ro omkring mig, så det var bara att ge sig ut i skogen. Lufsade uppför hembygdsbacken idag igen, men jag gick en del den här gången. Sen tog jag ett varv i aggerudsspåret, där jag var relativt ensam idag. Mötte bara några promenerare, men så var ju inte vädret särskilt kul idag heller. Men det var precis vad jag behövde på det mentala planet. Vid ett tillfälle trodde jag att någon höll på att springa förbi mig. Det visade sig att det var så tyst att mina steg ekade. Sådan tystnad är inte vardag för mig direkt, i stan är det alltid något som låter, man hör trafik och annat. Men här är det verkligen tyst. Jag saknar det ibland, men jag har mina lungor i Göteborg också, där jag hittar lugnet.
Lunkade hemåt och försökte hålla pulsen nere, utifall att jag nu har nån skit i kroppen. Tog vägen längs sjön en bit och slutade till sist på 6,9 km. Så nu är jag sådär snubblande nära mitt mål igen. Suck. Måtte det här vara snabbt övergånget så jag kan springa en gång till i år. 9,5 km är ju ingen distans för mig egentligen.
Ville i alla fall ut idag, jag kände ett behov av tystnad och lugn och ro omkring mig, så det var bara att ge sig ut i skogen. Lufsade uppför hembygdsbacken idag igen, men jag gick en del den här gången. Sen tog jag ett varv i aggerudsspåret, där jag var relativt ensam idag. Mötte bara några promenerare, men så var ju inte vädret särskilt kul idag heller. Men det var precis vad jag behövde på det mentala planet. Vid ett tillfälle trodde jag att någon höll på att springa förbi mig. Det visade sig att det var så tyst att mina steg ekade. Sådan tystnad är inte vardag för mig direkt, i stan är det alltid något som låter, man hör trafik och annat. Men här är det verkligen tyst. Jag saknar det ibland, men jag har mina lungor i Göteborg också, där jag hittar lugnet.
Lunkade hemåt och försökte hålla pulsen nere, utifall att jag nu har nån skit i kroppen. Tog vägen längs sjön en bit och slutade till sist på 6,9 km. Så nu är jag sådär snubblande nära mitt mål igen. Suck. Måtte det här vara snabbt övergånget så jag kan springa en gång till i år. 9,5 km är ju ingen distans för mig egentligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar