Hur blev det så här nu då? Jag skulle ju inte springa maraton, det är ju alldeles för långt. Men tydligen verkar det mesta vara genomförbart bara belöningen är god nog. I mitt fall är belöningen att få springa över Tower Bridge till folkets jubel, samt att vinka till drottningen när jag springer in på The Mall och går i mål. Förhoppningsvis på en tid under 4:26. Och så förstås, en ursäkt att åka till London. Igen. =)
I alla fall, i våras när jag tränade för varvet kände jag att ett maraton kanske inte vore någon dum ide ändå. Samtidigt, om jag bara ville testa att springa 42 km kunde jag lika gärna göra det på egen hand. Men det handlar inte bara om sträckan, det handlar om hela upplevelsen och resan dit. Att träna för en mara är inget man bara gör sådär, det kräver tid och disciplin. Och då krävs en god belöning, alltså mutar jag mig själv med en Londonresa.
I alla fall, i våras när jag tränade för varvet kände jag att ett maraton kanske inte vore någon dum ide ändå. Samtidigt, om jag bara ville testa att springa 42 km kunde jag lika gärna göra det på egen hand. Men det handlar inte bara om sträckan, det handlar om hela upplevelsen och resan dit. Att träna för en mara är inget man bara gör sådär, det kräver tid och disciplin. Och då krävs en god belöning, alltså mutar jag mig själv med en Londonresa.
 |
| Min målbild. Målgång på The Mall. Minus bussen som står i vägen. =) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar